Underbara vänner man har, eller inte

Jag hatar folk som...

1. Skämtar om ätstörningar (det är inget som är kul med ätstörningar)
2. Tycker att "såklart att det är plätt lätt för överviktiga att gå ner i vikt" (såklart att det inte är plätt lätt för alla, annars hade ju ingen varit överviktig om det var så jävla lätt att gå ner i vikt)
3. Pratar skit om allt och alla (vill inte ens tänka på hur mycket skit de pratar om mig också när jag inte är med)

Alla dessa tre underbara faktorer fyller mina vänner upp. Underbart, eller hur?

Telefonfobi

Vet ni, jag hatar att jag hatar att prata i telefon. Jag måste ha telefonångest eller något. Ligger min mobil i fickan och börjar vibrera väntar jag spänt på om den ska fortsätta vibrera som den gör om någon ringer. Men när den slutar vibrera efter två vibrationer blir jag alltid lika lättad. Skulle någon ringa blir jag jättenervös, vet inte vad jag ska säga...

Jag har inte ringt någon på hur länge som helst om man bortser från dem i min familj, de kan jag iaf ringa. Eller jo. Ringde ju några djuraffärer och dagis någon gång i februari tror jag för att fråga om sommarjobb. Men det var nog senaste gången jag ringde någon... Om jag behöver kontakta någon tandläkare eller vad som helst för att fråga något gör jag det bara om det står en mejladress som man kan mejla till. Står det bara ring: xx-xxxxxx så skiter jag i det. Hur viktigt det än är.

O min mamma beställer fortfarande tandläkartider och frisörstider. Pinsamt. Jag är 18 år och klarar inte att att beställa en jävla tandläkartid!!!

Detta påminner mig om när jag och mina kompisar kom in på ämnet hur många dagar vår samtalslista sträcker sig. Jag har inte samma märke på min mobil som deras så jag vet inte om vår samtalslista är likadan, sen vet jag inte heller om de bara kollade på nummer de hade ringt upp. Men i alla fall, en av mina kompisars samtalslista sträckte sig i drygt 2 veckor. En i nån månad. Min sträcker sig i över 1½ år (16 samtal som jag har ringt). Men det sa jag ju inte såklart.
Eller nä det är mer än 16 samtal, men till 16 personer! Låter lite bättre iaf att jag har ringt kanske max 25 gånger på min telefon det senaste 1½ året.

Hatar denna telefonfobi, snart kommer jag inte kunna ringa någonalls om jag inte tar tag i det!! Men jag orkar helt enkelt inte:(


You got to learn to listen

Gah! Blir så irriterad på mig själv. Skulle fixa mellis nu för några minuter sen, tänkte att jag kunde ta resterna från min lunch som bestod av tonfisk och majs. Sedan tog jag fram ett knäckebröd och la smör och kalkon på den och skalade en clementin. Sen kom jag på att det är ju alldeles för mycket. Det hade varit lagom om jag hade ätit lite frukost och knappt ingen lunch som jag gör under en skoldag men inte när jag har ätit både frukost och lunch! O nu måste jag äta upp allting också. Blev lite irriterad. Får fan börja tänka efter innan jag fixar det jag ska äta.

Idag var första dagen på länge jag riktigt kände att jag inte orkar med det här, försöka äta nyttigt. Antar att viktuppgången igår påverkade mig mer än vad jag trodde. Hela morgonen och halva eftermiddagen kändes allt meningslöst och hopplöst. Men sedan kollade jag mig i spegeln under eftermiddagen och tyckte ändå jag såg nästan okej ut, att det är värt att fortsätta äta hyfsat nyttigt och träna! Så nu är den hetskänslan borta, otroligt skönt. Blev lite rädd där att jag skulle förstöra allt. För jag vet att om jag ger upp kommer det vara svårt att ta tag i det igen, det är så lätt att hamna i gamla hetsspår!:(

En ekvation som inte går ihop

Idag är det två saker som har varit omöjliga att smälta för mig! Det är irriterande men nu ska ni få höra!

Omöjlig sak att smäta 1: att K-F på Biggest Loser Sverige igår gick ner hela 9,1 kg på en vecka!! Är fortfarande i choktillstånd! Kan ni fatta?! Visst, om det vore första veckan är det ju ändå förståligt. Man går alltid ner mycket de första dagarna/första veckan (jag iaf). Men minus 9,1 kg på typ sjunde (?) veckan. Amazing!

Omöjlig sak att smäta 2: att min kompis väger 58 kg och ändå är hon väldigt smal!! Hon är någon cm kortare än vad jag är och väger just nu bara 1,5 kg mindre än mig. Helt otroligt att hon kan väga så mycket men ändå se så smal ut. Hennes ryggrad sticker ut, hennes mage är platt och hon har ett stort mellanrum mellan benen. Har aldrig riktigt fattat det där, men hon sa att hon hade gått upp några kilon på sistone och att hon förut vägde drygt 54 kg. Men ändå! Jag förstår inte ens att hon kan se så smal ut och väga 54 kg... Skulle jag gissat på hennes vikt hade jag nog gissat på knappt 50 kg. Hon väger alltså 10 kg mer än vad man skulle kunna tro att hon väger! Orättvist!!


En vanlig fredag

Alltså, måste börja äta lunch i skolan! Denna vecka har jag ätit lunch (mer än bara sallad) två gånger, dåligt. Idag åt jag extremt lite, en tugga morötter ungefär och sen inget mer. Hade både ont i huvudet och magen när jag kom hem så åt bara en macka och 2 dl yogurth och drack te (såklart!).

De andra åt pizza till middag men jag som inte äter det åt kycklingwok med ris, de har börjat göra wok på pizzerian så då fick jag bli den första i familjen som testade det. Gott var det! Det finns mycket jag inte äter. Det var förra hösten/sommaren jag började sluta äta en massa grejer. Korv, fläsk, bacon, grädde, mjölk, ost ... plus  endel andra grejer. Mina föräldrar höll (håller) tillslut på att bli galna på mig för det var så mycket jag inte ville äta. Men nu på senare tid har jag inte kommit på något nytt jag inte kan äta, inget baslivsmedel i alla fall. Tur det, annars hade mina föräldrar fått spunk på mig.

Hade ju prov idag. Gick bajs. Hade prov igår. Gick bajs. Har prov på måndag. Kommer gå bajs. Ångest. Över till nästa ämne!

Imorn fyller Papsen 50 år, det firas med att det kommer lite släkt och vänner (inte så många som tur är, hatar när det är mycket folk). Men det som är bra när det är mycket folk är att man lätt kan smälta in i mängden. Men imorn kommer man inte kunna göra det. Usch, hoppas morgondagen inte blir för jobbig. Är lite nervös inför maten, hatar ju att äta inför andra:(

Får berätta för er imorgon hur det gicl. Hej så länge

Helvet bryter ut

Tror jag drabbades av en panikångestattack förut, eller något liknande iaf. Det började med att när jag skulle äta middag med resten av familjen att jag kände mig orolig och nästan gråtfärdig. Sedan pratade mina syskon om betyg de hade fått när de hade fått tillbaka prov under den här dagen. Sådant gör mig så himla stressad och ångestfylld, när de pratar om betyg. Så redan tidigt under middagen ökade ångesten, stressen och gråtfärdigheten. Sedan i slutet av middagen hände en grej, en ganska töntig grej som jag egentligen inte skulle bry mig så mycket om men. Men den grejen blev som den "utlösande faktorn" som gjorde att allt jag har burit på de senaste dagarna, all stess och all ångest släpptes fri. Var tvungen att gå ifrån matbordet, döljades att jag grät. Väl på mitt rum började jag storgråta och hypterventilera. Kändes som jag skulle dö, kunde inte andas normalt hur jag än försökte. Kändes som något låg över bröstkorgen som gjorde att jag inte kunde andas normalt vilket gjorde att jag blev väldigt yr. O än har det inte gått över trorts att det var nästan en timme sen det började. Hjälp?! :( Känns som jag allra minst ska dö.

Nyare inlägg
RSS 2.0