Känslorna som inte går bort
Jag försöker bli frisk från min ätstörning, ja. Men det är svårt. Det känns som att det enda av ätstörningen som har fösvunnit är det konstiga matbeteendet. Allt annat som kom till en följd av ätstörningen är kvar. Ensamheten, tröttheten, uppgivenheten, tjockhetskänslor (även om tjockhetskänslorna faktiskt börjar avta lite) osv...
När jag hade en konstigt matbeteende dövade jag dessa jobbiga känslor med mat, då försvann de lite. I alla fall för stunden. Nu dövar jag inte dessa känslor längre utan försöker bara tränga bort dem, det funkar inte så bra. Ätstörningen lever faktitkst ändå kvar i mig trots att jag nu äter betydligt bättre och mer regelbundet, jag kollar t ex nästan alltid kaloriinnehåll i maten. Väljer jag mellan t ex två olika yogurthar är det nästan alltid den med lägst kaloriinnehåll som får följa med mig hem. Jag får ångest av att äta viss mat. Jag äter fortfarande inte grädde, cremé fraiche, bacon, fläsk, ost, korv och mjölk som jag slutade att äta för nästan 1½ år sedan på grund av ätstörningen. Så ätstörningen finns kvar inom mig trots att det inte syns på mina matvanor.
Jag vill ju bara va lycklig, men det är jag inte. Vare sig med eller utan ätstörningen mår jag dålig! Vad ska man göra?
sv: ok, bara undra ^^ ta inte illa upp eller något, det märks ju att du äter mer normalt nu vilket är bra kämpat. Att de andra känslorna finns kvar förvånar i alla fall inte mig, man mår ju faktiskt inte bra av att inte träffa människor så ofta, och du säger ju att du inte gör något du tycker är kul längre ( typ rita och andra intressen ). Hoppas du hittar en väg tillbaks till allt det där sinom tid, jag tror på dig. <3
Vad härligt att se att du försöker ta dig ur detta!
Har försökt själv i nästan ett halvår, och varje dag jag försöker är en dag framåt! =)
Vet vad du menar när du säger att det lever kvar i en. Nu går jag på ren automatik och äter inget. Jag är aldrig sugen på något eller ens hungrig och det har ju lett till att jag fortsätter minska i vikt, även om jag inte vill (Sure.. Pga tjockhetskänslan så finns det en barnslig röst som säger att jag vill)..
Bra tips är; Ha människor i din närhet som stöttar dig, sätt upp dagliga mål, belöna dig själv och absolut viktigaste.. Om du misslyckas så får du INTE straffa dig på något sätt! Att fela är mänskligt, men att förlåta är gudomligt!
Tillfrisknaden är väl ungefär som själva störningen. Tänk i samma banor fast det motsatta! =)
