Tankar som snurrar
Vad gör jag nästa år? Det är en fråga jag har gått och funderat ett längre tag på. Tar studenten till sommaren så måste ju börja bestämma mig snart. Det lutar åt att studera vidare men VAD? Tycker att Biomedicin programmet låter lite spännande men har sökt på vad för lön man kan tänkas få och det är skrämmande lågt. 20 000 kronor i månaden, och så skatt på det.
Mina föräldrar tjänar drygt 50 000 i månanden båda två så jag känner press på mig att jag också måste skaffa mig en fin utbildning och få ett fint jobb som man kan tjäna kosan på. Stressigt? Ja.
Sen har jag inte så mycket pengar heller och jag vill inte plugga i Stockholm för då kommer jag bli kvar här hemma hos mina föräldrar i resten av mitt liv. Så då måste jag flytta till en annan stad där man faktiskt kan få tag i ett rum/lägenhet och bo ensam. Jag som knappt klarar av att ta hand om mig själv här hemma trots jag får det mesta serverat för mig. Skulle jag klara av att ta hand om mig själv, diska, tvätta, laga mat osv osv? Mycket tveksamt.
Om jag hade ett jobb redan nu och kunde få heltidsanställning till nästa höst, visst då hade jag kunnat bo hemma och jobba ett år, tjäna pengar och sen börjat studera och hyra ett rum/lägenhet. Men vem skulle vilja anställa mig? Och tanken på att behöva gå på en arbetsinterjuv får mig att må illa.
Usch, vad kommer det att bli av mig egentligen?
Mina föräldrar tjänar drygt 50 000 i månanden båda två så jag känner press på mig att jag också måste skaffa mig en fin utbildning och få ett fint jobb som man kan tjäna kosan på. Stressigt? Ja.
Sen har jag inte så mycket pengar heller och jag vill inte plugga i Stockholm för då kommer jag bli kvar här hemma hos mina föräldrar i resten av mitt liv. Så då måste jag flytta till en annan stad där man faktiskt kan få tag i ett rum/lägenhet och bo ensam. Jag som knappt klarar av att ta hand om mig själv här hemma trots jag får det mesta serverat för mig. Skulle jag klara av att ta hand om mig själv, diska, tvätta, laga mat osv osv? Mycket tveksamt.
Om jag hade ett jobb redan nu och kunde få heltidsanställning till nästa höst, visst då hade jag kunnat bo hemma och jobba ett år, tjäna pengar och sen börjat studera och hyra ett rum/lägenhet. Men vem skulle vilja anställa mig? Och tanken på att behöva gå på en arbetsinterjuv får mig att må illa.
Usch, vad kommer det att bli av mig egentligen?
Kommentarer
Trackback
