On my way back from hell

Tror jag drabbades av en panikångestattack förut, eller något liknande iaf. Det började med att när jag skulle äta middag med resten av familjen att jag kände mig orolig och nästan gråtfärdig. Sedan pratade mina syskon om betyg de hade fått när de hade fått tillbaka prov under den här dagen. Sådant gör mig så himla stressad och ångestfylld, när de pratar om betyg. Så redan tidigt under middagen ökade ångesten, stressen och gråtfärdigheten. Sedan i slutet av middagen hände en grej, en ganska töntig grej som jag egentligen inte skulle bry mig så mycket om men. Men den grejen blev som den "utlösande faktorn" som gjorde att allt jag har burit på de senaste dagarna, all stess och all ångest släpptes fri. Var tvungen att gå ifrån matbordet, döljades att jag grät. Väl på mitt rum började jag storgråta och hypterventilera. Kändes som jag skulle dö, kunde inte andas normalt hur jag än försökte. Kändes som något låg över bröstkorgen som gjorde att jag inte kunde andas normalt vilket gjorde att jag blev väldigt yr. O än har det inte gått över trorts att det var nästan en timme sen det började. Hjälp?! :( Känns som jag allra minst ska dö.