Help me?

Hej! Är lite irriterad på mig själv idag, trots att jag anstränger mig för att försöka kontrollera mina tankar glider de iväg mot sådant som jag inte vill tänka på. Alltså mat, vikt, ångest, tränings-tankar. Jag tänker tankar som helt enkelt inte är bra för mig. Det har varit så den senaste veckan att jag har tänkt allt mer på mat och vikt igen, jättejobbigt för jag vet inte hur jag ska få det att sluta!

Jag tror förresten dessa tankar började komma tillbaka i lite starkare styrka (för de finns väl oftast där antar jag, men ganska avlägset oftast) för drygt 2 veckor sedan när jag vägde mig, 55,9 vägde jag då. Jag fick lite ångest för under de senaste månaderna har jag ökat pyttelite i vikt mellan varje gång jag har vägt mig.

Jag bestämde redan förra veckan att jag skulle väga mig idag, fredag, två dagar efter mensen tagit slut eftersom då har vattenvikten man drar på sig innan mensen försvunnit. 55,5 visade vågen idag. Jag vet inte riktigt varför jag fick ångest över det. Kanske för att jag innerst inne hade hoppats att jag inte bara skulle ha gått ner utan gått ner ännu mer med tanke på att jag har blivit väldigt hungrig mellan varje mål nu när jag jobbar om dagarna och inte kan äta när jag vill. Eller kanske kom ångesten för att jag har känt lite ångest över vikt och mat den senaste veckan, ångest på ångest kan man säga. Jag vet inte och det stör mig otroligt mycket! Men jag tror att det är en blandning av vikt/matångest plus "ångest på ångest". O jag hatar när jag känner ångest inför dessa saker för det får mig att känna mig ätstörd igen vilket jag absolut inte vill känna!! Så nu är min fråga om någon har något tips mot att ångest över mat och vikt har börjat krypa tillbaka i mitt huvud? Hur får jag bort obehagliga tankar om mat?


Kroppsnoja

God eftermiddag:) Idag har jag inte gjort så mycket hitills, har läst ut Isprinssesan, ätit lunch samt legat ute och solat lite. Sedan blev det för mycket moln så jag begav mig innåt och mot datorn istället!^^

Låg ensam ute på tomten och solade, i bikinibyxor och linne. Det är lite jobbigt att bara ligga i så lite kläder som bara trosor på benen. Känns som låren väller över bara för mycket. Men jag ska bli bättre på att inte tänka negativa tankar om mig själv! Jag lovar. För egentligen, alla är ju så himla upptagna med att tänka dåligt om sig själv och sin kropp att de över huvudtaget inte hinner med att kolla på hur andras kroppar ser ut, så varför ska man lägga ner en massa energi på något så onödigt som att oroa sig för vad andra tycker och tänker om ens kropp?

Sedan är det bara att acceptera att vi alla ser olika ut. Vissa lår går ihop när man står ihop med benen, andra gör det inte. Alla kroppar ser så himla olika ut och hur svårt det än är har jag faktiskt börjat acceptera att jag inte kan få bort fettet som sitter på mina övre lår och rumpa. För att få bort det skulle jag vara tvungen att gå ner bra många kilon till och bli underviktig, men varför skulle jag göra det? Min kropp mår bra av att väga så mycket som jag gör idag så varför ska jag ta ifrån den det? Vaför ska jag gå ner till en ohälsosam vikt bara för att mina lår ska bli mindre?

Så alltså är det bara dumt att jämföra sig med någon annan för det för dig inte gladare så sluta upp med det för det tänker jag i alla fall försöka göra! Förresten så är jag så glad för att Egoina har tagit tag i saken och startat en "kampanj" över att det är normalt att låren går ihop. Paow har ju också startat någon slags "kampanj" där hon försöker krossa idealen men jag måste säga att jag inte tycker att hon lyckas så bra, hon bryr sig för mycket om vikt och sin kropp för att jag ska kunna tro på vad hon säger om att hon vill krossa idealen, tyvärr.


Obehagliga samtalsämnen

Tjena:) Idag har jag inga direkta planer förutom att jag hade tänkt att ligga ute och steka i solen ett tag!:) Borde egentligen fixa med projektredovisningen jag ska ha på onsdag (!!!!) men det är lite svårt att fixa med den själv utan sin grupp som består bara av min kompis. Så får fixa med det imorn.

Promenaden igår gick bra, kom upp en del obehagliga samtalsämnen som typ hur det är att ha sex i skogen och konstigaste stället man har haft sex på. Jag är 18 ½ år och oskuld och vill inte gärna berätta det för någon. Skulle typ dö av skam, nä men seriöst jag tror det.
Jag var ju tillsammans med en kille i 3-4 månader när jag gick i ettan, typ i slutet av januari till någon gång i maj tror jag och vi hade inte sex. Hur efterblivet är inte det? Men det var mitt fel. För jag hade (har?) så sjukt dåligt självförtreoende. Jag kunde helt enkelt inte. Tillslut blev det för jobbigt att bara ligga och mysa eller vad man ska kalla det i sängen så började undvika honom. Efter ett tag gjorde vi slut. Sedan dess har jag inte haft någon kontakt med någon kille alls, inte ens snackat i princip eftersom jag går i en tjejklass, inga killar alls. Så jag känner mig lite lost och oerfaren på killfronten.
Men som tur va frågade inte mina kompisar mig något om vilket det konstigaste stället jag hade haft sex på, tack och lov för det!

På tal om killar, igår när jag va på promenad pratade jag och mina kompisar lite om den där killen jag dansade med i onsdags. De tyckte att jag skulle snacka med han på Facebook och grejen är den att jag vill det. Men ändå inte! Han kanske tycker jag är jättekonstig om jag skulle börja snacka med honom eftersom vi dansade ju bara litegranna? Men sen kan man ju också tänka att vad spelar det för roll om han tycker jag är konstig? Vi kommer ju ändå aldrig träffas igen för han bor på andra sidan stan typ. Så egentligen är det ju bara att köra, jag har ju inget att förlora på det lixom!  Men åh, vet faktiskt inte hur jag ska göra:( SUCK!!


Förbjudna livsmedel

Varför vanar jag alltid tidigt på lördagar? I veckan när jag har sovmorgon har jag inga problem med att vakna av väckarklockan halv nio, och ibland så sent som halv tio! Men nu, på denna lördag, vaknar jag innan sju av mig själv. Så irriterande för jag vet att jag kommer gå runt och vara trött hela dagen nu! Irriterande.

Igår kväll när jag hade lite svårt att sova låg jag och tänkte på hur jag kan "gå vidare" i min tillfriskningsprocess. Jag kom fram till att jag måste börja äta vissa livsmedel som jag tidigare har förbjudit. Alltså livsmedel som jag inte har ätit på drygt 1½ år! Här är en lista på livsmedel som är förbjudna för mig just nu:

- Mjölk
- Ost
- Korv
- Fläsk/bacon
- Grädde (i mat)
- Créme fraiche (i mat, ej lätt)
- Sockerläsk
(-Juice)

Korv, bacon & fläsk tänker jag dock inte börja äta igen. Jag brukar fatiskt drömma mardrömmar om att jag äter korv, så vaknar jag smått panikslagen och är på väg upp ur sängen för att gå och försöka kräkas upp  korven men så kommer jag på att det bara var en dröm så lägger jag mig ner och sover sedan. Lite stört, jag vet.

De andra sakerna känns inte lika omöjliga, men det ger mig ändå ångest över att börja äta dessa livsmedel igen. Men va fan, så farligt kan det väl inte vara att lägga en ostskiva på mackan och bara äta den?! Joo... Faktiskt så kan det va det.

Men ska försöka beta av listan lite granna nu en tid framöver. Igår hade jag chansen att testa att äta en gräddsås för första gången på 1½ år men jag tog den inte, kunde inte. Får fan kämpa på lite nu! Kom igen Izza!

För att bli frisk...

Känner att jag står och stampar på samma ställe just nu, och har gjort det i flera veckor! Egentligen borde det vara dags att avancera sig och försöka gå vidare med nya utmaningar.

Saker jag måste försöka sluta med är...

- Läsa äsbloggar (varför gör jag det fortfarande?)
- Kolla kaloriinnehåll på livsmedel
- Alltid välja det livsmedel som innehåller minst kalorier/fett
- Utesluta mat som jag får ångest av

Saker som jag måste försöka göra är...

- Äta mer mat till lunch i skolan
- Träna på att äta ute med folk
- Inte känna lite panik om jag får reda på att det ska serveras något onyttigt till middag

Att jag fortfarande läser äsbloggar är ju skamligt, det visar ju bara att jag inte riktigt är beredd att satsa 100 % på att bli frisk! Men bloggarna jag läser har jag följt så länge så vill ju veta hur dem personerna mår och vad dem tänker på osv!

Men får fan kämpa på lite nu, jag vill ju bli frisk! För jag är inte frisk än, verkligen inte.

Brödbakning

Vet ni, idag känner jag för att baka! Har hittat ett recept på bröd som låter gott, det är faktiskt ett LCHF-bröd (jag är helt emot LCHF och tycker det är en jättekonstig diet, jag tror att de som följer den kommer straffas i framtiden på grund av allt mättat fett de har ätit, men det är bara min personliga åsikt/teori)!

Jag har tänkt tidigare att jag ska försöka dra ner lite på kolhydrater eftersom jag äter ganska mycket bröd, ris och frukt och aådant, nu har jag chansen att minska lite kolhydraterna det om jag byter ut mitt vanliga bröd mot LCHF-brödet så det är ju lite bra!

Men får se om jag orkar gå ner till affären och handla det som ska handlas men det gör jag nog:D

Läskigt värre

Okej nu är det typ tredje helgen i rad jag drömmer om att jag träffar mina gamla kompisar från högstadiet! Lite läskigt. Som om någon försökte säga mig att jag borde träffa dem??

Nu borde jag träna, har bara tränat två gånger den här veckan men känner mig så trött så skjuter nog lite på det:) Inget bra går på tv som man kan titta på heller och då är det inget kul! Har haft världens godissug både igår och idag och det är jättejobbigt, vill inte äta så mycket godis jue:( O särskilt inte så här tidigt på förmiddagen!

Weird...

Fick min mens idag, det var ju lite knasigt eftersom jag borde inte ha den förens om två veckor? Weird.

Kom precis hem från skolan, så skönt. Helgens planer är väl typ att plugga lite. Har inga planer för helgen som vanligt. Börjar få panik över studentskivan, har inte sålt en enda biljett än och kommer inte göra förens jag tar kontakt med mina kompisar som jag aldrig gör. Lovar mig själv inför varje helg att jag ska ta kontakt med dem men jag orkar helt enkelt inte!! Vet inte hur jag ska göra med de där jävla biljetterna som orsakar sådan ångest.

O för att inte tala om ångesten och stressen inför nästan år, vad ska jag göra då? Vad ska jag plugga?

                  


Goodbye söndagsångest och hej måndagsångest

Hade ingen särskild söndagsångest idag som man kan ha när man vet att man ska till skolan dagen efter, för jag ska inte till skolan! Har studiedag så börjar inte förens på tisdag. Men kan trösta alla som har haft söndagsångest idag att jag lär ha det imorn:/

Har varit inne i stan idag med mamma, pappa och syster, vi kollade på nån jättetråkig utställning på östasiatiska muséet och sen fikade vi. Var lite nervös inför fikat men det gick bra, drack cola ligh och en skumraket, hade jag ätit något mer kaloririkt hade jag nog fått ångest. Hatar ångesten som kommer i samband med mat, den får mig att känna att jag aldrig kommer bli frisk på rikigt. För när man är frisk, då har man väl inte ångest över vad man äter? Eller är rädd för att man ska få ångest om man äter för mycket?!

Trötter

Känner mig fruktansvärt trött just nu, har inte ens sovit i fem timmar. Jag är en sån som behöver nio timmars sömn varje natt, då är jag nöjd. Kunde inte sova igår kväll och vakna under morgonen och kunde inte somna om. Tänkte träna nu under eftermiddagen men får se om jag orkar göra det, annars får jag väl träna imorn innan jag ska åka till farmor. Har ju bara tränat två gånger hitills under den här veckan, men jag har gått på promenad nästan varje dag så det är ju bra iaf:)

Har kollat igenom en massa universitetskataloger i hopp om att hitta något passande. En sak vet jag i alla fall, jag vill inte vara kvar i Stockholm! Börjar jag plugga i Stockholm kommer jag bli fast här för alltid och bo hemma tills jag är 25, inget jag vill. Men är väldigt osäker på om jag ens skulle klara av att bo själv. Känns som jag inte skulle klara av att ta hand om mig själv. Så hur ska man göra?! Måste ju bestämma mig ganska snart...

Tråkig "året-som-har-gått" lista

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?

Har nog gjort det mesta som jag gjort iår tidigare år också, alltså banta, hetsa, försöka äta nyttigt, försöka bli frisk, isolera sig......

2. Höll du några av dina nyårslöften?

Nej, mitt nyårslöfte då var att gå ner till 45 kg men det nyårslöftet har jag inte strävat på rikigt efter på nästan ett halvår.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Nej

4. Dog någon som stod dig nära? 

Ja, min kanin. Hon stod mig nära.

5. Vilka länder besökte du? 

Spanien & Grekland!

6. Är det något du saknar år 2010 som du vill ha år 2011?

Ja, ett år fyllt av lycka och goda vänner!

7. Vilket datum från år 2007 kommer du alltid att minnas?  

25 januari, dagen då min kanin dog:(

8. Vad var din största framgång 2010?

Att jag faktiskt tog det första steget mot ett äs-fritt liv.

9. Största misstaget?

Att jag har isolerat mig från allt och alla.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?

Har varit förkyld ett par gånger, inte mer än så;) Skadad, nä inte direkt.

11. Bästa köpet?

Oj, svårt... Jag köpte ett par fina jeans i en kinesaffär i Spanien, de var ganska billiga har jag för mig och fina:)


12. Vad spenderade du mest pengar på? 

Kläder antar jag, fast spenderar inte särskilt mycket på det heller. Sparar mest.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?

Hm. Försöker verkligen tänka efter men jag kommer inte på någonting! Huvudet är helt blankt.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?

Alltid och alltid, men Shakiras "Waka Waka" känns ganska 2010:)

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?

Ohh, jag vet inte! Förut var det nog mer ojämt, glad ibland sjukt ledsen ibland. Iår har det varit mer stabilt, ganska ledsen hela tiden. Så antar typ samma. Skulle dock vilja vara mycket gladare...

16. Vad önskar du att du gjort mer?

Träffat kompisar, helt klart.

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
 
Ha ångest över mat, kropp och vikt!!!!
18. Hur tillbringade du julen? 

Hemma med familjen och farmor.
19. Blev du kär i år?

Nej tyvärr

20. Hur många one night stands? 

Inga (såklart)

21. Favoritprogram på TV? 

The Vampire Diaries, Top Model:)

23. Bästa boken du läste i år?

Har inte läst så mycket i år, men har läst om för typ tredje gången nån/några böcker ur "The Twilight Saga", och de böckerna är ju alltid bra:) Har även läst några böcker av Camilla Läckberg som jag gillar!

24. Största musikaliska upptäckten?

Lady Gaga & Taylor Swift.


25. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?

Jag jobbade hela dagen, var supertrött när jag kom hem så gick och la mig tidigt! Fick dock min ögonsten, min dator alltså:)

26. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?


Ja, massvis med saker! T ex om jag hade blivit kvitt med min ätstörning hade året blivit bättre, om jag tvingade mig själv att vara lite social skulle året nog blivit bättre och om jag hade varit lyckligare skulle året blivit bättre (nähä).

27. Vad fick dig att må bra?


Min lillasyster, helt klart. Hon får mig att skratta och hon vi förstår varandra, vi hör ihop. Även om hon inte alls vet om mina problem och alltid tror att jag är sur när jag har ångest så hör vi ihop på något sätt. Jag behöver henne mer än hon behöver mig tror jag.

28. Vem saknade du?

Mina kompisar, och min döda kanin:(

29. De bästa nya människorna du träffade?

Har inte träffat några nya människor tyvär:/

Jag förutspår hur nyårsafton kommer bli

Har inte gjort mycket idag (igår faktiskt, klockan är efter tolv) förutom tränat och köpt lite matsaker inför nyår.

Jag ska alltså spendera nyår med familjen iår. Känns lite lagom efterblivet, men så får det bli. Fattar inte varför mamma och pappa försöker göra en sån stor grej av nyårskvällen. De har planerat att ha en fin trerättersmiddag med servetter, duk, finporslin och hela baletten. Det är ju bara vi i familjen som ska närvara, varför måste allt vara så fint och lyxigt som om vi hade en massa gäster på besök?!

Det är bara jobbigt hela grejen. Jag vet ändå hur kvällen kommer bli. Middagen kommer börja ganska bra men jag lär ha en del ångest över all mat. Sedan kommer pappa säga något elakt i slutet av middagen eftersom han har druckit alkohol vilket gör att varken jag eller min syster vill stanna vid bordet. Sedan ska vi tydligen spela TP, det kommer bara bli jobbigt eftersom pappa inte är så, vad ska man säga, klartänkt när han är full. Sedan ska vi kolla på film och ha en massa chips, popcorn, ostbågar och dipp framme. Sedan går vi ut och kollar på raketer. Sen går man och sover. Typ. Huh, jag hatar att jag fortfarande får ångest när jag hör hur mamma och pappa planerar vad vi ska äta till middag. Det får min mage att vrida sig när jag tänker på att jag ska stoppa i mig maten sedan. Huh.


Gott nytt år, någon?

Vad ska man göra på nyår då? Sitta hemma och ruttna med sina föräldrar? Allvarligt talat låter det mer lockande än att hänga med några av mina gamla kompisar till någon tråkig fest där man inte känner någon. Jag är ju tyvärr så himla blyg att jag inte klarar inte av att träffa nya personer. Eller jo, jag kan skaka hand och säga vad jag heter om de tar initiativet till att göra det. Inte annars. Sedan ägnar jag resten av tiden att klänga på mina kompisar och följer efter dem vart dem än går, livrädd för att bli lämnad ensam som ett cp i ett hörn. För jag skulle aldrig kunna börja kommunicera med någon främmande på en fest. Det går helt enkelt bara inte.

Vet ni, jag hatar min jävla blyghet som begränsar mitt liv till tusen typ. Finns så mycket jag vill göra men som min blyghet sätter stopp för! Hur blir man av med lite av sin blyghet för jag kan verkligen inte leva ett normalt liv med den, faktiskt.

GAAAHH!!

Svar på kommentar plus julpyntning


Zeaphina:
Kunde inte kommentera i din blogg (?) så kommenterar här istället. Hoppas att du ser det.
Tack för kommentaren, skönt att någon förstår hur jag menar:) O tack för tipsen, ska verkligen försöka tänka på dem!

Nu till vad jag har gjort under dagen! Har städat en del plus julpyntat. Klätt granen och så där. Har blivit en hel del spring i trappor fram och tillbaka så känner mig ganska trött just nu. Men om jag orkar ska jag träna en halvtimme på crosstrainern ikväll.

Är lite nervös inför imorgon. Först är jag nervös över att jag inte kommer kunna slappna av och äta så mycket godis och onyttigheter som jag vill men jag är också rädd att jag faktiskt ska äta så mycket godsaker jag vill och därmed få ångest. Eftersom båda mina rädslor går ihop lär jag uppleva en av dem, antingen att jag har ätit för mycket eller för lite. För ja, jag kan få ångest av att äta för lite. Blir rädd att jag ska trilla tillbaka i ätstörningen igen eftersom det börjar med att man medvetet eller omedvetet drar ner på matintaget och bryr sig mer om siffrorna på vågen (iaf för mig). Det är en av mina största rädslor just nu, att falla tillbaka i ätstörningen för gör jag det känns det som jag aldrig kommer lyckas ta mig ur den. Andra rädslor som jag har är att någon familjemedlem ska dö, att min student kommer bli helt misslyckad, att jag inte får något bra jobb i framtiden, att jag kommer bli utan kompisar, att jag får någon hemsk sjukdom osv osv... Har börjat få för mig att jag har symtomen för allvarliga sjukdomar så jag kollar upp vad symtomen är och först när jag ser att jag inte alls har några symtomen för just den sjukdomen kan jag andas ut lite granna. Jobbigt! Nu ska jag t ex kolla vad för symtom diabetes har. Förut var det magkatarr och magsår.

Vad ska man göra?

Har gjort det där jäkla provet nu, hann få veta vad jag fick på det också. Fick G. Det gör att jag kan säga att jag nöjer mig med att få VG i betyg eller så kan jag välja att göra ett till prov efter jullovet på det vi hade prov på idag som jag då måste få MVG. Vet inte hur jag ska göra:( Känns ju inte så troligt att jag skulle få MVG på ett prov som jag precis skrev G på...

Men får se hur jag gör. Behövde inte bestämma det nu. Men man kan ju alltid gå och skriva det och inte ta det så seriöst och bara ta det man får. 

Men en sak är i alla fall säker: Jag tänker inte plugga någon matte på lovet! Jag ska "bara" jobba på mitt projektarbete under lovet, ingenting annat. Jag förtjänar faktiskt att vara ledig eftersom jag känner mig bara lite sönderstressad av den här jävla superjobbiga hösten!

Känslorna som inte går bort

Jag försöker bli frisk från min ätstörning, ja. Men det är svårt. Det känns som att det enda av ätstörningen som har fösvunnit är det konstiga matbeteendet. Allt annat som kom till en följd av ätstörningen är kvar. Ensamheten, tröttheten, uppgivenheten, tjockhetskänslor (även om tjockhetskänslorna faktiskt börjar avta lite) osv...

När jag hade en konstigt matbeteende dövade jag dessa jobbiga känslor med mat, då försvann de lite. I alla fall för stunden. Nu dövar jag inte dessa känslor längre utan försöker bara tränga bort dem, det funkar inte så bra. Ätstörningen lever faktitkst ändå kvar i mig trots att jag nu äter betydligt bättre och mer regelbundet, jag kollar t ex nästan alltid kaloriinnehåll i maten. Väljer jag mellan t ex två olika yogurthar är det nästan alltid den med lägst kaloriinnehåll som får följa med mig hem. Jag får ångest av att äta viss mat. Jag äter fortfarande inte grädde, cremé fraiche, bacon, fläsk, ost, korv och mjölk som jag slutade att äta för nästan 1½ år sedan på grund av ätstörningen. Så ätstörningen finns kvar inom mig trots att det inte syns på mina matvanor.

Jag vill ju bara va lycklig, men det är jag inte. Vare sig med eller utan ätstörningen mår jag dålig! Vad ska man göra?


Kompissnack

Alltså, fan! Har lika ont idag i benen:/ Faktum är att det har spridit sig! Har lite ont i vaderna nu också, kanske för att jag försöker anstränga låren så lite som möjligt så att jag har överanstängt vaderna istället... Blir ingen träning för mig ikväll. Inte ens en liten promenad kan jag bege mig ut på. Det suger! Känner mig väldigt stor, och äcklig idag. Inte kul.

Var på Saco-mässa idag. Spankulerade runt bland montrarna lite och tog en massa papper om olika universitet osv. Skulle behövt snacka med dem i montrarna men vågade inte, för jag är så feg/blyg. Träffade ett par gamla kompisar från högstadiet där, blev en lite jobbig men ändå en ganska smärfri konversation. De sa något om att jag kunde höra av mig om jag ville gå ut, "du brukar ju ändå säga neeej och att du inte orkar hela tiden, men hör av dig!". Tror de har frågat två gånger de senaste månaderna. Eller kanske tre. En gång följde jag med, de andra en eller två gångerna sa jag nej.

Såg sedan en annan kompis från högstadiet där på mässan också. En kompis som jag verkligen tycker att det är synd att jag inte har någon kontakt med längre för hon och jag är ganska så lika. Vi båda har mått väldigt dåligt. Vi båda har/haft äs. Träffade henne senast någon gång innan sommaren, då hade hon gått upp i vikt. Mycket. Hon berättade hur mycket hon hade varit upp på, det var BMI 26 ungefär. Herregud tänkte jag. Hon sa att hon inte tyckte att det syntes så mycket och jag höll med. Men för mig själv tänkte jag att jo, herregud vad det syns! Då berättade hon att hon hade försökt att äta bättre de senaste veckorna och att hon hade gått ner några kilon.

Nu har hon nog gått ner ganska många kilon. Såg henne bara lite snabbt och hon såg inte mig, men hennes ben såg smala ut i alla fall. Då kände jag verkligen att "Nä nu ger jag upp och börjar svälta igen och försöker gå ner en massa". Kan hon kan jag. Men försökte slå bort den tanken och tror att jag lyckades ganska bra för när jag kom hem åt jag ett vanligt mellis i alla fall.

Har faktiskt tänkt hur att jag ska kontakta mina gamla kompisar varje helg och fråga om de vill hitta på något, men sen kommer jag på mig själv på måndag morgon att jag inte har kontaktakt mina kompisar den här veckan heller. Vill så gärna få tillbaka kontakten med dem igen. Kommer tänka imorn också att jag ska smsa dem men jag tvivlar på att jag kommer göra det...

Tankar som snurrar

Vad gör jag nästa år? Det är en fråga jag har gått och funderat ett längre tag på. Tar studenten till sommaren så måste ju börja bestämma mig snart. Det lutar åt att studera vidare men VAD? Tycker att Biomedicin programmet låter lite spännande men har sökt på vad för lön man kan tänkas få och det är skrämmande lågt. 20 000 kronor i månaden, och så skatt på det.

Mina föräldrar tjänar drygt 50 000 i månanden båda två så jag känner press på mig att jag också måste skaffa mig en fin utbildning och få ett fint jobb som man kan tjäna kosan på. Stressigt? Ja.

Sen har jag inte så mycket pengar heller och jag vill inte plugga i Stockholm för då kommer jag bli kvar här hemma hos mina föräldrar i resten av mitt liv. Så då måste jag flytta till en annan stad där man faktiskt kan få tag i ett rum/lägenhet och bo ensam. Jag som knappt klarar av att ta hand om mig själv här hemma trots jag får det mesta serverat för mig. Skulle jag klara av att ta hand om mig själv, diska, tvätta, laga mat osv osv? Mycket tveksamt.

Om jag hade ett jobb redan nu och kunde få heltidsanställning till nästa höst, visst då hade jag kunnat bo hemma och jobba ett år, tjäna pengar och sen börjat studera och hyra ett rum/lägenhet. Men vem skulle vilja anställa mig? Och tanken på att behöva gå på en arbetsinterjuv får mig att må illa.

Usch, vad kommer det att bli av mig egentligen?

... Det är frågan

Bah. Är trött och less på livet. Har dock mått lite bättre de två senaste dagarna och kunnat sova bra också. Tack för det! Är fortfarande i valet och kvalet om att gå och prata med kuratorn eller inte. Jag är så feg.


Sökes: en ångestskyddande sköld

Som ni nu alla borde veta kämpar jag för att ta mig ur en ätstörning som har haft ett hårt grepp om mig de senaste åren. Jag började för drygt 8 veckor sen och det har faktiskt gått bättre än vad jag trodde att det skulle göra med maten. Äter på hyfsat regelbundna tider och lite bättre utspritt över dygnet. Men det är några saker som jag inte alls har kunnat ändra på. Bland annat mina tankar, åsikter plus all ångest och stress jag känner inför framtiden.

Dessa fyra grejer är något jag inte kan ha kontroll över. Jag kan inte bestämma mig för att tänka en sak och sedan göra det också och tycka som tanken säger! Jag kan inte få bort att jag alltid kollar på andras tjejers kroppar exakt hela tiden och bedömer dem hur dem ser ut. Jag kan inte hjälpa att jag fortfarande avgudar smala ben, en smal midja och pinnar till armar. Det går inte att ändra på!! Hur gärna jag än vill det.

Förut så skyddade jag mig mot ångest och stress genom antingen mat eller rakblad. Men jag har lovat mig själv att aldrig skära mig igen (vilket har varit väldigt svårt att hålla i stunder när ångesten är som värst). Mat tänker jag inte heller använda som skydd mot stress och ångest. Så vad ska jag ta till som skydd?? Vad tar "vanliga" människor skydd bakom när verkligheten blir för svår?

Jag ser ärligt talat ingen mening med livet. Jag går upp. Gör mig i ordning. Äter. Går till skolan. Är i skolan. Äter lunch. Är i skolan. Åker hem. Är hemma. Sitter vid datan/TV/pluggar. Somnar. Dag ut och dag in. Att träffa kompisar på fritiden och kanske ha en mysig filmkväll tillsammans eller klä upp sig och gå på krogen lockar inte alls.

Vet inte vad jag ska göra. Vill verkligen vara lycklig, va glad, ha kompisar. Men jag orkar helt enkelt inte ta tag i det. Det bästa vore väl om jag sökte hjälp utifrån, har en ny kurator på skolan. Gick ju hos den gamla ett par gånger i slutet av ettan (1½ år sen) men sedan sista gången jag träffade henne pratade hon om att hon behövde ta kontakt med mina föräldrar om hon misstänkte att jag var självmordsbenägen, vet egentligen inte varför hon sa det om hon misstänkte att jag skulle ta självmord eller vad hon nu trodde. Visst har jag funderat på det tusentals gånger men skulle nog aldrig våga ta det sista steget. Men sedan när terminen startade igen vågade jag inte gå dit, lite p g a det där hon sa med att kontakta mina föräldrar och att jag orkade väl helt enkelt inte. Hon smsade mig och ville att vi skulle träffas men jag ignorerade ett par gånger, sen bestämde vi en tid men jag kom inte. Meddelade i sista stund att jag inte kunde komma fast egentligen kunde jag det. Sen ägnande jag ett helt år att försöka gömma mig bakom kompisar eller inte låtsas om henne när hon gick förbi mig i korridoren.

Så det bästa vore alltså att ta kontakt med en kurator men jag vågar och orkar helt enkelt inte, trots ångesten och stressen dödar mig inifrån. Eller tja, det finns inte så mycket kvar som är värt att döda. Det mesta har nog redan ångesten, stressen och ätstörningen tagit död på.


Tidigare inlägg
RSS 2.0